Stolar, tillskrivna Ephraim Ståhl

EPHRAIM STÅHL (stolmakare i Stockholm 1794-1820/21, kunglig hovstolmakare 1800-1809) tillskrivna, ett par stolar à la chinoise, sengustavianskt stockholmsarbete, märkta med Stockholms stolmakarämbetes sigill, träskuren dekor, framtagen mahognyimiterande originalfärg, rektangulär ryggbricka på spjälor i form av lotusstänglar, främre benen med klot och dubbel överkragning, sabelformade bakben, svarvat H-kryss, klädda med domestik, sitthöjd 47 cm

LITTERATUR: Marshall Lagerquist: Svenska stolar efter holländsk-engelska förebilder, Göteborg 1946, sidan 88, jämför identisk stol i Nordiska Museets samlingar, NM inventarienr 149.419
Eva Nordenfelt, Ephraim Ståhl: en kunglig stolmakare, Stockholm 2007, sidan 180f, jämför varianter av samma modell utförda av Ephraim Ståhl

Fascinationen för Orienten och Kina tog sig tydliga uttryck under 1700-talet. Genom handeln med Östasien importerades stora mängder med hållbart och vackert dekorerat porslin till Sverige. På Drottningholm lät Adolf Fredrik 1753 uppföra den första kinesiska paviljongen, som en överraskning till Lovisa Ulrika på hennes födelsedag. Paviljongen ersattes på 1760-talet av Kina slott, efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar, som med sina starka färger och fantasieggande formspråk blev som en hägring i den strikta barockparken. Redan under 1600-talet hade riksänkedrottning Hedvig Eleonora börjat samla kinesiskt porslin från Wanli- och Kangxi-epoken.

Under 1700-talets andra hälft utkom flera engelska mönsterböcker med möbelritningar, både Thomas Chippendale och Thomas Sheraton publicerade bilder med kinesiska inredningar och möbler. Även den skotskättade William Chambers, född i Göteborg, kom som lärare och hovarkitekt hos kung Georg III av England att få stort inflyttande på spridningen av den kinesiska stilen under rokokon. I Sverige kom denna vurm i uttryck genom kinesiska paviljonger, lusthus och kabinett som inreddes med inhemska material och dekorerades med importerade pappersmålningar och realistiska avbildningar av mandariner och kinesiska figurer i form av dockor, ofta med riktigt hår och dyrbara sidenkläder. På Värnanäs i Småland lät Carl Mannerskantz uppföra en kinesisk paviljong med soffa, stolar och taburetter tillverkade i bambuimiterad björk. Att imitera med inhemska råvaror, istället för att importera dyrbara utländska material, låg helt i linje med den merkantilistiska strävan som fanns både i Sverige och utomlands.